Morgonen i ridhuset
Det var tredje gången på Schnappis ryggen så vi är ju självfallet kvar i lära-känna-varandra fas men idag var hon otroligt mycket lugnare. Heta hästar är de som kräver mest skänkel vilket verkligen stämmer. När vi hade arbetat oss igenom samtliga gångarter med en hyfsat låg och avslappnad form så red jag mest sidvärtsrörelser i öppna, sluta, skänkelvikning etc. Jag red allt i en arbetsrörelser, mest för att känna på hur loss hon är i kroppen och vilket tvärning som känns bra och inte. Slutorna tog emot lite men ber man snällt gör den här fina damen allt med bravör. Hon vill verkligen vara till lags. Det är så intressant hur hästar kan vara så olika. Jämfört med Royal är det som dag och natt men jag uppskattar båda variaterna. Dock så är det verkligen skönt med en häst med lite extra elektricitet.
Schnappi är verkligen så otroligt speciell och hela hennes känslospel är så övertydligt. När jag hämtade henne innan ridningen så var öronen lite strukna bakåt, det kändes som om hon hade vaknat lite på fel sida :P Efter ridpasset så hade hennes öron kunnat skära genom smör. Hon såg ut som om jag dinglade en morot konstant framför ögonen på henne med den där sträckta halsen och allt. Tills hon bajsade, haha. Då stod hon och småstampade i bajset med öronen bakåt igen. Det ville hon inte stå i. Det här går ju verkligen att använda till min fördel. Jag kommer på mig själv klappa och krama henne under hela avskrittning och muntligen berömma henne samtidigt. Man ser hur hela hästen växer vilket så klart blir en morot tillbaka till mig. Förhoppningsvis gör det vår tid i ridhuset desto tryggare och roligare :)
