Lösgörande pass

Jag började med att skritta ganska länge, han kändes initiellt lite kort och knaglig. Jag tänkte; nu kommer han vara kall och stel i om med höstens kallaste dag med minusgrader. Hela dagen har han staplat över frusena lerkakor och det kan ju inte båda gott för kroppen :) Men så fort jag började korta upp tyglarna så var han där på ett annat sätt. Jag tror egentligen inte att han var så mycket mjukare än i lördags utan mer att jag visste hur rund jag ville ha honom samt att han visste hur rund jag vill ha honom.
 
Jag förböjde honom något på volten i både skritt och trav men ingen längre stund, det var mer i uppvärmningssyfte. Jag ställde om honom mycket och samma sak här, en rund och framåt trav. Jag gick upp i arbetsgalopp i lätt sits som jag alltid gör i uppvärmningen. Här brukar han vara stark och stretig och mitt fokus har tidigare varit påskjut, rakhet och framåtbjudning. Jag vill inte sitta och ta tillbaka honom i en kamp när jag vill att han ska arbeta igenom kroppen och vilja framåt. Men nu hände det något, direkt så var han även kontaktbar här med. Jag tror att iom med att jag hade mjukat och stretchat honom i både skritt och trav så var han mer mottaglig även här. När han ville krypa upp lite i nacken så alternerade jag ställningen in-ut-in-ut för att inte ge honom chansen att bli så stark och han blev snabbt eftergiven redan efter första ställningen.
 
Jag tog en skrittpaus och började göra galopparbete nedsittande med fokuset på rundheten och här blev han dock lite stretig. Jag försökte även här att ställa in-ut-in för att få loss honom och inte ge honom möjligheten att lägga sig i min hand. Det funkade helt ok, men helt ok är inte tillräckligt lösgjord men jag la ingen större vikt vid det i stunden utan fortsatte med mitt lösgörande arbete. Efter lite galopparbete i båda varven så arbetade vi i förvänd galopp med Royal inåtställd på kortsidorna. Det var en stretchande styrkeövning som jag körde med Hans i augusti. Det lossade honom super då och nu så kändes det som om att han näääästan var där.
 
Då övergick vi till lite travarbete för att bryta av och jag visste att han var nära på att låsa så jag behövde bara en övning till. Jag valde att rida arbetsöppnor med mer tvärning och låg form. Emellan öppnorna så red vi lite serpentbågar med halter på "kortsidorna". Jag har aldrig begärt något av honom i halten mer än att han ska vara jämn och rak. Jag har varit rädd för att han ska rygga, eftersom han har den tendensen men nu stannade vi kvar. Jag pillade försiktigt i bettet tills han gav efter i nacken. Det måste vi definitivt göra mer för jag är trött på att få tyglarna dragna ur handen i varje halt som någon sorts hästlig rättighet ;) Men han är ju inte dum heller, får han så gör han. Han fattade dock snabbt vad det gick ut på och vad jag ville. Han var lite motvillig i början och bet tag i bettet men med lite kli på halsen, beröm och en avslappnad hand så lär man sig rätt snabbt vad som är behagligast!
 
Efter ett par öppnor i varje varv så kände jag att nu var han loss. Jag testade att galoppera lite i båda varven och han var i energisk, i uppförsbacke, igenom kroppen och helt loss i nacke och mun. Jag klappade massor med innertygeln och Royal svarade med att frusta nöjt och behålla rundheten. Jag tror att det här var det vi tappade lite med höstens träningar för Valerija. Det var så mycket hårt mot hårt. Mer tag, kraftigare tag, kortare tyglar. Det var så aktiv handridning att Royal gick in i streck och jag tappade bort den här känslan helt ok och hållet. Så här kändes det alltid innan och det var ett tag sedan jag fick den här rundheten. En häst som har varit så "handriden" som Royal har varit innan så går det inte att lossa genom styrka, något som aldrig kändes ok för min del ändå btw. Sen behåller jag alla bra verktygen jag fått. Det blir lätt att våra träningspass tas upp ur en negativ synvinkel när jag göra mina analyser men jag har definitivt lärt mig rida på kortare tyglar som jag kommer göra när han är loss samt framförallt att vara mer effektiv och kvick i mina tygeltag. Även om det har varit så mycket programridning.inför tävlingarna, mycket fokus på samla, få upp och ihop att vi tappade bort vår grund lite så var det Valerija så lära mig att verkligen få till samlingen.
 
Hur som helst, nu har vi känslan som alltid ska finnas där. Om jag rider igenom LA:3n imorgon så kommer det vara i den här formen. Sen kan jag kanske korta upp honom lite på tävlingen men det är här vi ska ligga ett tag framöver. Jag kan tillägga att rakheten kom med rundheten också!
 
Nu ska jag försöka avsluta den här novellen, jag hade kunnat skriva så mycket mer om passet hehe! Om mina bråkiga axelskador eller hur det var med dem nya stövlarna men jag tror jag tar det en annan gång innan ni somnar ;) Det här var min måndag i stallet i korta drag och vilket start på hästveckan jag har fått <3
 
 
 

Kommentera här: