dressyramera.blogg.se

Gårdagens thanksgivingmiddag var precis vad jag behövde i kroppen. Att bara få se lite bekanta fina ansikten, äta ALLDELES för mycket god mat (är fortfarande mätt) och förtära vin in på små timmarna är inte något jag unnar mig själv alldeles för ofta. Det känns som livet är på rätt spår igen. 

 

Zebastian åkte ut till stallet med sin mamma idag och jag är faktiskt riktigt avundsjuk. Jag vill också vara med i solen och det känns så konstigt att någon annan tar hand om och rider Royal. Samtidigt så har jag fått så mycket gjort idag redan. Jag har under dem senaste dagarna bara studsat in och sedan kort där på studsat ut ur lägenheten så trots att jag verkligen storstädade hela lägenheten i torsdags inför visningen så var det renarama bombnedslaget. Så det har varit morgonens mål att få lägenheten fin igen, dessutom så tänkte jag också klämma in lite styrelsearbete och plugg så här på morgonkanten. Det känns bara allmänt skönt att komma ikapp lite på livet. 

 

Vi får se lite hur underlaget är ute i stallet för Helene, som det ser ut nu ska dem prova att skritta ut en runda längs åkrarna och om det är för halt så tar dem sig till ridhuset och rider lite där. Om det blir en härlig tur ut i naturen så kör jag ut ikväll och rider ett kort lösgörande pass inför morgondagens dressyrträning som kompliment. Men om dem håller till i ridhuset så tror jag inte jag drar in honom dit igen ikväll utan då får jag vara hästledig vilket, även om jag vill komma ut, hade varit himla skönt det med. Vi har egentligen bestämt att ha lite date-/tacokväll ikväll, jag och Zebbe, men han förstår att hästen måste preppas inför tävlingen också.

 

Jag kan säga redan nu att jag startar inte om jag inte känner att vi är väl förbereda för uppgiften. Det är alldeles för mycket pengar och tid annars som jag kan lägga på mer träning och lyftas oss ytterligare ett snäpp. Nästa vecka blir det till att ringa hovslagare och boka tid för Royal. Sen får jag svänga förbi varenda hästbutik jag känner till för att köpa så mycket verktyg och broddgrejs jag kan så att vi inte blir så vingklippta nästa gång isen kommer. Jag har alltid låtit mina hästar gå med broddar dygnet runt och skruvat i en brodd då och då om dem skulle tappa en eller om det skulle bli ett väderskifte till det varmare slaget. Det har aldrig varit problem någonsin med någon häst. Visst händer det att dem råkar trampa sig någon enstaka gång men det är oftast mer ett ytligt sår och det känns som för min del, en billig livförsäkring i hagen. Nu så vill Emilia inte att han står med broddar på vilket innebär att han måste broddas varje dag.

 

Det är både tidskrävande och helt onödigt om du frågar mig. Jag tar 100 ggr om en liten trampskada än ett sen-/ligament-/muskelfäste som släpper pga en halkning. Följderna, tidsmässigt, ekonomiskt eller hållbarhetsmässigt kan inte ens jämföras. Ärligtalat känns det lite fel att jag ska stå för veterinärkostnaderna om det skulle inträffa när det inte ens är en risk jag vill ta. Jag antar att man tänker och värderar saker olika helt enkelt. Det är väl nackdelen med att ha foderhäst, att man får kompremissa. Däremot så kommer jag nog inte brodda så fort det blir lite halt/snö och vi ska 300 meter bort till ridhuset. Jag har verkligen inte den tiden, speciellt när jag kommer ut morgonar innan mina föreläsningarna att stå och brodda på och av varje dag. Går det att skippa så kommer jag göra det. Däremot så får man nog brodda vid uteritter eller om det blir isgata men jag kommer nog prova att salta stallplanen så att det går att undvika broddning där med.

 

Nu blev det här världens monsterinlägg igen, lite söndagstankar så där :) Nu ska jag försöka plugga lite innan det blir att ta bussen mot jobbet. Kramkram!